Labbrapport tre försurade sjöar

Labbrapport

Herman 8B

Frågeställning: Ta reda på vilken sjö som är surast respektive minst sur.

Hypotes: jag tror att jag kommer behöva använda mest NaOH på den sjö som är surast, och minst NaOH på den som är minst sur. Detta tror jag då den suraste sjön har mest överskott av vätejoner och då kommer jag behöva använda mest NaOH för att balansera ut det. Den sjö som har minst överskott kommer behöva mindre NaOH, då den inte har så mycket väterjoner.

Material:

·      Förkläde

·      Glasögon

·      Sjövatten, 20ml (per sjö)

·      Bägare, 100ml

·      Pipett

·      Mätglas, 25ml

·      BTB

·      Glasstav

·      NaOH (natriumhydroxid)

Metod:

·      Hämta all din utrustning.

·      Fyll din bägare med 20ml sjövatten. Använd ett 25ml mätglas för att få den exakta mängd sjövatten du behöver.

·      Ta på dig din skyddsutrustning.

·      Häll i BTB i din bägare. Se till att hälla i tillräckligt mycket BTB, så att färgerna blir starka nog. Använd lika mycket BTB i A, B och C.

·      Nu borde vattnet i din bägare vara gult.

·      Ha din dator eller papper och penna för att kunde hålla koll på hur mycket NaOH du behöver använda.

·      Börja droppa NaOH i din bägare. Håll protokoll och skriv ner efter varje gång du droppat NaOH.

·      När färgen i din bägare blivit blå, d.v.s. basisk eller till och med grön, d.v.s. neutralt är du klar med den sjön.

·      Häll nu ut lösningen i vasken. Diska ur din bägare och torka den.

·      Hämta vatten från nästa sjö och repetera processen.

Säkerhet:

Använd skyddsglasögon och förkläde, som sagt i metod och material. I denna labb använder man sig av frätande ämnen. Om en av sjöarna är så surt att det är nere på 1 i pH-skalan är det väldigt frätande. NaOH (natriumhydroxid) är också väldigt frätande, men på den basiska sidan av pH-skalan. Då vi labbar i kemisalen ska man tänka på de grundläggande reglerna för salen, som att inte ha ytterkläder, tugga tuggummi eller ha linser. Om man får frätande lösningar i ögat när man har linser kan plasten fastna i ögat.

Felkällor:

En felkälla kan vara att man häller i för lite BTB. Då blir färgerna för svaga och det kan vara väldigt svårt att te.x skilja på grönt och gult. Se därför till att hälla i BTB tills du ser en stark gul färg.

En annan felkälla som ligger ganska nära den nämnda är att man inte rör om tillräckligt mycket med glasstaven efter varje droppe BTB. Om man inte rör om efter varje droppe löser sig inte ämnena med varandra till 100 %, och du har en felkälla.

Du själv kan även vara en felkälla. Te.x kan du råka välta din bägare om du stoppat den på en ojämn yta, eller så tar du inte på dig förklädet rätt. Se till att allting är enligt metodens riktlinjer.

Man bör använda sig av rena redskap. Om det te.x har torkat in något basiskt ämne på insidan av bägaren kommer det påverka pH-skalan på din lösning. Se till att dina redskap är rena, om inte, diska dem.

Resultat:

BTB: 7 droppar

Antal droppar
Träsket	4
Aldersjön	6
Holsvattnet	1

Aldersjön var surast av de tre sjöarna då jag behövde stoppa 6 droppar natriumhydroxid i den. Näst surast var Träsket och mest pH-värde hade Holsvattnet, dvs att det var minst surast. Detta vet jag för att som tabellen säger behövde jag mest droppar NaOH för att göra vätskan blå, eller basisk vilket är vad blå indikerar.

Bild 1: ämnena jag använde i sjöarna. BTB för att visa surheten och NaOH för att kunna göra sjöarna basiska.

Bild 2: efter att jag stoppat i tillräckligt mycket NaOH blev sjöarna blåa, vilket betyder att de är basiska

Bild 3: sjöarna efter att jag stoppat BTB i dem, de är gula vilket betyder att de är sura.

Slutsats

1. Aldersjön var den suraste sjön eftersom att det var den jag behövde tillsätta mest natriumhydroxid i. Det betyder även att den hade störst överskott av vätejoner, H⁺. När jag tillsätter natriumhydroxid, eller NaOH som det heter i kemi tillsätter jag en massa natriumjoner (basiska, minusladdade). De basiska hydroxidjonerna tar ut de sura vätejonerna, och då blir sjön blå på grund av BTB’n, vilket indikerar att den har blivit basisk och inte längre är sur. Aldersjön låg alltså längst ner på pH-skalan av de tre sjöarna.

2. Min hypotes stämde. Den sjö som behövde mest hydroxidjoner var surast, då den hade störst överskott av vätejoner.

3. I vardagen finns det syra ämnen likaväl som basiska ämnen. T.ex., i vår magsäck finns det saltsyra, som är extremt sur på grund av all dess vätejoner. I själva verket är det så lågt som 1-2 på pH-skalan. Den finns i vår magsäck för att kunna spjälka sönder maten och för att kunna döda bakterier. Får man för mycket syra i magsäcken får man magkatarr. Man kan även få magsår eller i extrema fall få maghål. För att fixa dessa problem gör man precis som jag gjort i denna labb, tillsätter man basiska ämnen.

När vi äter godis och andra söta saker får ett surt lager på tänderna, och för att ta ut det är tandkrämen basisk.

4. Det finns ett antal olika sätt man hade kunnat förbättra experimentet, eller göra det tydligare. Eftersom att jag endast undersökte varje sjö en gång var kan jag faktiskt inte veta om det verkligen stämde. En liknelse är att om man undersöker hur många procent av ungdomar i Sverige som gillar lakrits kan man inte endast fråga 10 personer och sedan skriva ner svaret. För att få ett 100 % korrekt svar, även om det är orimligt måste man då fråga varje ungdom i Sverige. Likadant är det i den här labben, för att få ett helt korrekt borde jag ha undersökt varje sjö ett flertal gånger.

Ett annat sätt är att använda indikatorpapper istället för BTB. Då hade jag inte endast vetat vilken sjö som var surast respektive minst surast, men jag hade även vetat vilken som var surast, och med hur många steg på pH-skalan.

För att gå in lite djupare i detta område kan man kolla varför olika sjöar blivit försurade. Om det är på grund av försurat regn eller nedskräpning eller andra faktorer. Om man vet vad som orsakar försurning i en viss sjö kan man enklare stoppa försurningen i den sjön.

Ett annat experiment kan vara att mäta surheten på snö från olika oråden.