Periodiska systemet – sammanfattning

Periodiska systemet – sammanfattning   


Grundämnenas periodiska system är ett system som visar de olika grundämnena. Man kallar de lodräta raderna för grupper, och de vågräta raderna kallas perioder. Atomer i samma grupp har liknande egenskaper, då de har samma antal atomer i det yttersta skalet (valensatomer). I en period har grundämnena lika många atomskal. Hela systemet i sig är ordnat efter atommassan, nummer 1 i systemet är väte, där atommassan har värdet 1,01, och sist i systemet är Ununoctium, som har värdet 293. Atommassan som skrivs i systemet är ett medelvärde för de olika isotoper av atomslaget som finns i naturen. Valensatomer är elektronerna i det yttersta skalet. En atom kan aldrig ha mer än åtta elektroner i det yttersta lagret. I detta lager kallar man elektronerna för valenselektroner. Dessa elektroner är så viktiga för att vid de flesta kemiska reaktioner är det dessa elektroner som deltar i processen. Elektronerna i de innersta lagren deltar inte i en kemisk reaktion och därför anses dessa som ointressanta från en kemisk synpunkt.

Det periodiska systemet påbörjades under 1800-talet av ryssen Mendelejev, och man är ännu inte klar med det. Man har hittat 91 grundämnen i naturen, och kunnat skapa ett antal fler i laboratorium.

Man delar in det periodiska systemet i två grupper, metaller och icke-metaller, ungefär 80 % av alla ämnen i systemet är metaller. Som man kan höra på indelningarna är metaller ämnen med metallers egenskaper, medan icke-metallerna saknar metallers egenskaper. Det finns även halvmetaller, de är grundämnen med några metalliska egenskaper. Några exempel av dessa är germanium (Ge), arsenik (As) och polonium (Po).

Ädelgaser är mycket stabila, och de deltar helst inte i kemiska reaktioner. Ädelgaser är grupp 18 i det periodiska systemet. De ämnen som tillhör denna grupp är helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr), xenon (Xe) och radon (Rn).