Svenska berättelse

Berättelse

Vinden susar genom den mörka rödmålade gränden då Mary hör fotsteg bakom sig, kan det vara Mohammed, hennes langare? Hon står och huttrar av kylan, förmodligen på grund av det kalla regnet denna sena novemberkväll. Det luktar ytterst äckligt på grund av alla containers och sopor som ligger på marken.

Jag borde egentligen inte vara här tänker hon. Hon hade varit drogfri i ett och ett halvt år nu. Den enda personen som brydde sig om henne, hennes mamma hade precis dött. Hon var deprimerad över det och det fick henne att börja med droger igen. Redan dagen efter att hennes mamma gått bort i sjukhussängen av bröstcancer köpte hon sin första dos amfetamin.

- Mary. Den viskande rösten kom från hennes högra sida, till skillnad från fotstegen som var bakom henne, var de två personer?

- Ja? Viskar hon med en nervös röst.

- Har du grejerna? Hon var fortfarande osäker på om det var Mohammed.

- Ja, skynda dig hit, det står någon bakom dig. När hon hör att personen läspar på bokstaven s förstår hon att det måste vara Mohammed.

Hon sveper sig åt sidan och i samma stund hör hon mer fotsteg bakom dig, vilket gör att hon vänder sig om och blir skräckslagen. Bakom henne står en lång man med svart hår och breda axlar. Han har på sig en mörkblå lagtröja och svarta mjukisbyxor. Det som får Mary att bli så rädd är att han håller en pistol, och riktar den rakt mot henne. Var han en rånare?

Plötsligt tar någon tag i hennes armar och håller fast dem bakom hennes rygg.

- Jag är ledsen Mary, våra affärer har inte gått särskilt bra den senaste tiden. Ännu en gång förstår hon att det är Mohammed på grund av hans s.

- Vad fan? Jag har alltid varit lojal mot dig, varför just mig? Säger Mary argsint men samtidigt ostabilt.

- Well, det är det som är grejen, du är våran enda köpare just nu.

Mary vet inte vad hon ska säga. Hon är helt i chock.

Plötsligt hör hon ett snabbt och högt ljud och millisekunden efter känner hon en extrem smärta i sin mage. Hon blir yr och allting blir svart.

- Ta pengarna och spring Ronny! Ses utanför ICA kvantum klockan tolv i övermorgon, är det sista Mary hör.

Hon vaknar upp i en hård och vit säng. Bredvid henne till höger hör hon en maskin som tickar, det får henne att tänka på hur hon hörde Mohammed till höger. Hon hör en duns utanför rummet, det låter ungefär som om någon hade tappat ett stenblock på golvet. Hon blir rädd och rycker till. Hennes mage hugger till när hon rör sig och det är då hon kommer ihåg vad som hänt.

Hennes ögon gör ont av allt vitt som reflekterar ljuset. Till hennes vänster står en blomkruka och ett hjärtformat brev, någon måste ha hälsat på. Men vem? Inte hade hon några kompisar nu för tiden. Hennes pappa? Han har hon inte sett sen hon var ett litet barn och hennes mamma sparkade ut honom ur huset på grund av sitt alkoholproblem.

Hon räcker sin hand mot brevet och försöker stå emot smärtan. Hon får tag i det och drar tillbaka armen. På brevet står det endast ”krya på dig” och ett hjärta, inget mer.

Efter någon vecka på sjukhuset skrivs hon äntligen ut utan större svårigheter, endast smärta i magen, det fick hon dock piller mot, så det lär bli bra.
Vad ska hon göra med sitt liv nu, frågar hon sig själv. Att gå tillbaks till droger ska hon i alla fall definitivt inte börja med igen efter denna händelse.



Jag skrev legit denna på en lektion, vilket är anledningen till det dåliga slutet.